2 4 -4 -3 -3 -4 4 -5 5 -4 -4 4
Jag satt häromdagen och läste min tidning
-5 5 -4 -3 3 3 -3 -3
en dag som så många förut.
6 -5 5 -4 -3 -3 -4 4 -5 4 -4 -4
Och jag tänkte på alla dom drömmar man drömt
4 4 -4 -3 3 -3 -3 -3
som en efter en har tatt slut
-4 5 -5 6 6 6 -5 (-5 5 -4)
Då såg jag en bild av en flicka
-5 -5 -5 6 -6 -6 6 -5 6
med en skadskjuten kråka i famn
6 6 -6 7 7 -6 6 (-5 5 -4)
hon springer iväg genom skogen
-5 -5 6 -6 -6 6 -5 6
så fort som hon någonsin kan
4 4 -4 -3 -3 -4 4 -5 -4
Och hon springer med fladdrande lockar
-5 -5 6 -6 -6 6 -5 6
hon springer på taniga ben
6 -5 5 -4 -3 -3 -4 4 -5 4 -4 -4
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
6 -5 5 -4 -3 3 3 -3 -3
att det inte ska vara för sent
Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död
Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant
O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent
O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett
För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar
O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent
|
